Bygga relationer med familj och vänner
Man klarar sig bättre om man har ett nätverk av goda vänner och familjemedlemmar. Det är viktigt att inte stänga ute dessa människor när du får Alopeci, utan släppa dem ännu närmare genom att utbilda dem om sjukdomen , och låta dem veta hur den påverkar dig.
Beskriv de känslor du har inför din Alopeci. Berätta för dem :
Vissa dagar hatar jag mitt utseende
Jag skulle älska att gå och simma om jag slapp oroa mig för peruken
Jag hatar mitt fula huvud
Vissa dagar känner jag mig abnorm
Tala sedan om för din familj och dina vänner vad du vill att de skall göra för dig. Säg:
Ge mig en komplimang då och då
Inse vilket mod som krävs för att klara av det här
Behandla mig som normal
Be mig tala om det och lyssna till hur det är och hur det känns
Ge mig enskildhet när jag sköter min peruk och makeup
Säg att du älskar mig
Var sympatisk, uppmuntrande och känslig
Skämta inte om det, förrän jag är redo
Uppmuntra familjen att dela, förstå, och diskutera sjukdomen. Ta med dig en familjemedlem om du går på behandling, och dela med dig av upplevelsen, frågorna, känslorna. Tro på folk när de säger att du ser bra ut!
Familjen kanske tycker att du inte har något problem och att du gör för mycket väsen av ditt håravfall. De förstår inte nödvändigtvis den känslomässiga delen av Alopeci. De kanske tycker att du är stressad - det är du! - och att du borde "ta dig samman". Du kan inte tvinga alla att förstå, men en mycket viktig del i att kunna anpassa sig, är att din familj och dina vänner lär sig anpassning de också.
Övertyga dig om att familjen och vännerna är informerade. Utbilda dem; det är ett bra sätt att klara av det här. Och alla kommer att må bättre.
Slutligen, omge dig med folk som du trivs med. Om du tyckte att någon var kritisk och negativ redan innan du tappade håret, behöver du absolut inte tillbringa din tid med den personen nu, vid en svår period i ditt liv.
Tänk noga efter vilka personer som ger omväxling i ditt liv, uppskattar dig och får dig att känna att du trivs med livet och dig själv. Odla dem som vänner.
Bygga relationer
Var framför allt snäll mot dig själv och tilllåt dig att känna alla olika känslor som kommer och går. Få inte skuldkänslor för att du är ledsen och bli inte arg på dig själv för att du känner dig fåfäng eller för att du tycker det är orättvist. Sörj så mycket du behöver och var arg om du vill. Men efter ett tag är det bra att försöka få rätt perspektiv på sjukdomen. Man kan jämföra sin livssituation med andra människors situationer, i Sverige och runt omkring och med andra sjukdomar. Hur allvarligt är det här i jämförelse med andra sjukdomar eller andra händelser i ditt liv som du klarat av? Se på hur andra människor med andra sjukdomar lever? Är de lyckliga? Vad är det som skiljer de glada från de olyckliga? Är det sjukdom eller friskhet som är avgörande eller andra faktorer? På vilket sätt påverkar det här mitt liv egentligen? Måste jag eller det sätt jag lever mitt liv förändras, i så fall hur? Kan jag fortfarande göra det jag vill? Vad är viktigt i mitt liv? Diskutera gärna med dina vänner och lyssna på deras tankar. Många har sorger och sjukdomar som ingen berättar hur, många har goda råd hur de klarar av sina svårigheter.
När man får ordning på sina prioriteringar kommer upplevelsen av sin sjukdom hamna i ett mer rimligt perspektiv och det är lättare att fatta beslut om hur man vill leva sitt liv. Man får också en känsla av att man själv tar tillbaka rodret och styrkraften i sitt liv.
Skapa relationer
Jag är förälder till ett barn som idag är 40 år och fick sjukdomen Alopecia totalis i puberteten. Familjen fick många konstiga råd och förslag när vi upptäckte barnets håravfall från dåvarande hälsovård.
Det gäller att prioritera som personen skriver med ovanstående rubrik. Livet är inte slut på grund av denna sjukdom, trotts att vi trodde det när vi upptäckte den. Gör som ovanstående person säger. Det är du som styr ditt liv. Var i kretsen av människor som du litar på. Din framtid behöver inte styras av Allopecian utan det är du som styr.
Vårt barn är lyckligt gift och far till två barn så i detta fallet har inte sjukdomen styrt personens liv.
Hej! Är förälder till en
Hej!
Är förälder till en dotter som är 19 år och just tappat stora fläckar med hår.Imorgon ska vi till husläkaren,vet ej vart man ska vända sig???
Hon är förtvivlad och allt är kaos just nu. Hon säger att hon ska ta livet av sig om hon tappar allt hår. Känns värre för en tjej en för en kille,eller jag kanske har fel?!
Hjälp,vart ska vi vända oss....MAyday!!
Olycklig förälder