Gästbok

I vår Gästbok är du välkommen att ställa frågor och göra inlägg. Här finns möjlighet att knyta kontakter, hitta nya vänner och få råd och tips.

Gästboken är ett forum som är öppet för alla. Alopeciförbundet står inte bakom inlägg, frågor eller kommentarer och har inte heller någon skyldighet att svara. Se även Policy nedan. Om du har en fråga till Alopeciförbundet, ber vi dig ta kontakt med oss direkt via Kontakt

Du får gärna underteckna med ditt namn men du kan också vara anonym. Din e-postadress publiceras inte. Namn är obligatoriskt att fylla i men vill du inte visa hela ditt namn, fyll endast i ditt förnamn eller ett alias.

Kopiera denna kod för att ange rubrik eller ämne i ditt inlägg <h2>Rubrik</h2>
T ex rubriken ”Seriös tatuerare sökes” skrivs: <h2>Seriös tatuerare sökes</h2>

 

 

Policy

Förbundet vill värna om att det hålls en trevlig ton i gästboken och att detta skall vara en gästbok i ett positivt syfte. Inlägg med förtal, trakasserier eller annat personangrepp kommer att raderas.

Anmäl olämplig kommentar

 

Lämna ett svar till Besnik Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Hej,
    Jag har aldrig riktigt varit den som tycker synd om mig själv, har svårt för sånt.
    Men har drabbats av stora håravfall på skägget, dom är lika stora som undersidan av en coca cola burk.

    Har vart hos doktorn och tagit blodprover, har inte kommit till hudspeciallist än….

    vad ska jag ta mig till? vad gör jag ? hur gör jag?

    ber MYCKET sällan folk om hjälp, nu gör jag det offentligt.

    / Adis

  2. Jag har nu startat upp en sluten stödgrupp på Facebook ”Stödgrupp för oss med alopecia” som ni som vill kan ansöka om att få gå med i. Eftersom den är sluten kommer inte era kommentarer synas för era övriga vänner på FB. I gruppen kan du lätt följa andras tankar och erfarenheter, finna stöd och tröst i varandra.
    Välkomna!

  3. Tjenare, är 16 bor i Stockholm å tappa allt hår för typ ett år sen. Vi är nog alla överens om att alopecia är skit jobbigt, men jag har haft turen att ha väldigt schyssta kompisar runt mig. Började gymnasiet för en vecka sen. Jag tror ändå att forskarna börjar närma sig att lösa denhär skiten. Håll ut! Adda mig på snap eller kik: Alexbror1

  4. Hår…
    Vad är hår…
    I muslimernas värld är det sexigt…
    I vår värld är det ingenting….konstigt… alla har det… och det är normalt.
    I mina ögon långt vackert hår.. som doftar ljuvligt…
    När jag började tappa det… gick min värld under….
    På något sett håller jag garden uppe men jag är JÄTTELEDSEN… verkligen jätteledsen…
    Det är en stor sorg för mig att förlora mitt hår.
    Jag har jättefina peruker och alla som får veta att det är just peruk blir sååå förvånade och tycker inte att det syns.
    Men jag…
    Inne i mitt hjärta gråter jag…
    Mitt vackra långa hår är borta…
    Jag orkar inte påverka min omgivning av min sorg så jag gråter ensam…
    Alla drabba av att Mamma fått alopecia…..
    Kram till alla er starka….
    Elin

  5. Hej
    Undrar om någon kan hjälpa mig, använder lösögonfransar men har så svårt att få dem att sitta. Så fort jag blir varm lossnar dem detta är ett stort problem för mig eftersom jag tränar mycket. Använder eyelash lim, har någon nåt bra tips som funkar för er? Har läst att en del använder toupe lim men kan det inte skada ögonen i med man använder det varje dag?
    Hälsningar Ulrika

    • Jag använder eyllure och det medföljande limmet. Jag kör med dom lättaste/tunnaste för vardagsutseende, eftersom dom inte är tunga behövs inte så mycket för att dom ska fästa. Jag tycker dom sitter bra även vid svettning, men det gäller att inte vänta för länge med att fästa dom, limmet får inte ha börjat ändra färg, då lossnar dom lättare. Har du provat använda nån primer? Finns kräm man har på innan för att sminket ska sitta bättre, det kanske hjälper?

  6. Hej
    Jag följer ständigt utvecklingen av studier varför man får alopecia och varför vissa barn utvecklar från areata till universalis – min fråga till er har någon hittat botemedel till universalis man pratar bara om areata.
    Jag skulle också vilja bli medlem så att min tonåriga son kan kanske träffa andra ungdomar som lider av denna konstiga sjukdom.
    Tack för råd och hjälp
    En mamma till en tonårspojke med alopecia universalis …

    • Hej Geraldine
      Det låter bra att du vill bli medlem. Det är ett bra sätt att knyta kontakter och lära känna personer med liknande problem. Det är skönt att känna att man inte är ensam. Du kan gå in på vår hemsida och anmäla dig direkt som medlem. Har du frågor om medlemsskap är du välkommen att höra av dig, följ bara instruktionerna på sidan så bör du hitta vart du ska vända dig. Hoppas vi ses eller hörs!
      Vänliga hälsningar Cecilia Flygare, Alopeciförbundet. (Själv har jag Areata sedan 20 år tillbaka)

  7. Hej!
    Jag vill inte längre ha peruk på jobbet.Jag jobbar i Region Skåne Malmö. Kvinnor som av religiösa själ bär sjal måste bära vita sjalar.Deras sjalar täcker huvud,nacke och axlar.,vilket jag inte tänkt mig.Vad gäller för oss med alopecia som inte vill bära sjal på deras vis utan bara om huvudet, måste den vara vit? måste den tillhandahållas av arbetsgivaren?
    Någon som vet? eller har erfarenhet hur det varit inom andra landsting i Sverige.
    mvh Maria

  8. Hej!

    Jag är 22 år gammal och började tappa håret när jag var kring 12-13 år då var det bara små kala fläckar på huvudet, sen blev de större och större. Så småningom rakade jag av det mesta av det när jag var 14. Sen blev det så jag var mest kal och hade några fläckar med hår. Började använda peruk när jag var 14 men då använde jag bara då och då vid speciellare tillfällen. Från att jag var 15 har jag använt peruk dagligen, alltså 7 år. Jag är helt kal på huvudet nu, liiiite fjun bara. Sen 1-2 år sen har jag börja tappa kroppsbehåringen också, har kala fläckar här och där. Nu för nån månad sen tappade jag ena ögonbrynet. Jag har alltid varit tunnhårig, även innan det här slog ut.

    Jag är inte öppen med min sjukdom. Min familj, några få vänner och ett ex vet om det. Jag har inte talat om för min nuvarande partner och vet inte hur jag ska göra det, skäms så! Någon som har tips? Jag vet att han såklart inte skulle tycka sämre om mig för det. Men är svårt ändå. Jag sover med peruken också, förut sov jag inte med den när jag sov själv. Men nu sover jag med den 9/10 gånger även när jag sover själv. Det sliter väldigt mycket på peruken samt dåligt för min hud. Men börjar drömma mardrömmar och får störd sömn utan den. Jag tycker det är jobbigt att se mig i spegeln utan peruken. Den är en del av min identitet. De gånger folk sagt saker som att det ser ut som att jag har peruk (om jag haft sämre kvalitet typ syntet, nu har jag bara äkta) tvärnekar jag.

    Jag önskar att jag kunde vara öppen med min sjukdom och att jag har peruk, att det inte var någon hemlighet och att jag inte behöver skämmas längre. Men jag har ljugit så många år så svårt att helt plötsligt berätta för folk hur det ligger till. Jag är annars nöjd med mitt utseende och vet att jag ser bra ut, alltid varit populär bland killar. Tänker om folk vet att jag har peruk kommer jag inte ses som lika attraktiv längre, vilket ju inte borde spela någon roll alls! Skit i vad andra tycker liksom. Önska jag kunde sova utan peruk och att jag kan visa mig utan den för min partner.

    Någon som har tips eller stöd till mig? 🙁

    • Hej!
      Läs bl.a bloggen Hairlessbutflawless, hon har i den under rubriken Frågestund delat med sig av sina tankar kring liknande frågor som du har.
      Det finns flera bloggar av tjejer/unga kvinnor , som skriver både om det som kan vara svårt, men framförallt är de starka, trygga tjejer. Jag själv får både styrka o hopp av att läsa dem.
      Att tillslut, trots allt det tunga , våga vara ärlig om sin sjukdom inför sig själv o andra, tror jag i sig ger lugn och styrka.
      Lycka till!

      • Hej Eva och C.

        Tack Eva för att du tipsade om min blogg och jag hoppas att du C har kunnat läsa en del där om hur jag har haft det. Jag har verkligen bråttats med samma problem som du så du får gärna gå in och läsa och maila mig om du vill att jag ska berätta mer eller så. Det tar tid att acceptera sjukdomen fullt ut men det är så skönt när man äntligen nåt dig. Hoppas jag kan inspirera dig på något sätt!

        Kram Karin

  9. Mycket viktigt läsning angående autoimmuna sjukdomar!

    http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/gluten-okar-risken-for-diabetes-typ-1

    Vitt bröd, välling och gröt kan vara förklaringen till varför så många svenskar drabbas av både diabetes typ 1 och glutenintolerans. Det visar ny forskning.

    Svenska barn drabbas oftare av dubbeldiagnosen diabetes typ 1 och glutenintolerans än i andra länder. Var tionde barn med diabetes typ 1 upptäcker senare i livet att de också är glutenintoleranta. Länge har man trott att det har genetiska förklaringar, men den nya forskningen visar att vår glutenrika kost förvärrar problemen.

    För mycket gluten i kosten hos barn under ett år misstänks inte bara öka risken för att drabbas av glutenintolerans utan också sjukdomar som diabetes typ 1, inflammatoriska tarmsjukdomar, astma och reumatism. De är alla så kallade autoimmuna sjukdomar.

    Mycket välling och gröt
    Barnläkaren Emma Aldercreutz har jämfört danska och svenska barn och har kunnat visa att svenska barn har högre antikroppsnivåer mot gluten än de danska, något som tyder på att kosten spelar roll.

    – Jag tror att det beror på att vi äter mycket mer vete i Sverige, framför allt i form av välling och gröt till våra småbarn och dessutom äter vi mycket mer vitt bröd som äldre, än vad man gör i Danmark. Mycket tyder på att kosten har stor betydelse för att utveckla diabetes typ 1 och andra autoimmuna sjukdomar, säger barnläkaren Emma Adlercreutz som i veckan presenterar en doktorsavhandling om gluten och typ 1 diabetes vid Lunds Universitet.

    En annan stor skillnad är hur vi föder upp våra spädbarn. I Sverige är gluteninnehållet i kosten mycket högt för barn under ett år, jämfört med andra länder. Inget annat land ger sina barn så mycket välling och gröt som svenskarna gör.

    Inbördeskrig i kroppen
    De senaste 20 åren har det skett en explosiv ökning av autoimmuna sjukdomar över hela världen. Det är sjukdomar där immunförsvaret blir överaktivt och börjar attackera sin egen kropp. Vid glutenintolerans slår antikroppar mot tarmens cellväggar, vid diabetes är det bukspottskörtelns betaceller som slås ut och tappar därför förmågan att bilda insulin. Andra stora sjukdomar som orsakas av kroppens eget inbördeskrig är kroniska inflammationer i tarmen, astma och reumatiska sjukdomar.

    Glutenfria möss
    Så vad är det i gluten som riskerar göra oss sjuka? Många forskare misstänker att gluten har förmågan att aktivera immunförsvaret som i sin tur sätter i gång de autoimmuna sjukdomarna, och då speciellt diabetes typ 1. Danska forskare har gjort djurförsök med möss som är framavlade för att utveckla diabetes typ 1. När mössen fick glutenfri kost sjönk andelen möss som utvecklade sjukdomen kraftigt.

    Emma Adlercreutz har gått vidare med experimenten för att undersöka vad som skiljer de möss som fick glutenkost från de glutenfria. Hon fann att en speciellt slags vit blodkropp påverkades hos de möss som fick mat med gluten i. Man vet sedan tidigare att förändringar hos just den vita blodkroppen gör att den dödar främmande organismer i kroppen och att den deltar i kroppens cancerförsvar. Men den har också visat sig vara aktiv när kroppen utvecklar autoimmuna sjukdomar. Så det verkar som om glutenfri kost gör att mössen inte utvecklar diabetes typ 1 i lika hög grad som möss som får vanlig kost.

    Trend-diet
    Det är många som idag avstår från att äta gluten fastän de inte alls har diagnosen glutenintolerans. Många tycker sig må bättre, och det finns de som påstår att gluten rent av är ett gift som leder till inflammationer i kroppen.

    Ger din forskning stöd till den glutenfria trend som många anammar nu?

    – Det finns forskning som har visat att det finns en typ av glutenkänslighet som inte är vanlig glutenintolerans. Personer med magbesvär upplever ofta att de blir bättre på glutenfri kost, säger Emma Adlercreutz.

    Hon betonar att det är viktigt att inte på egen hand utesluta gluten ur kosten om man misstänker glutenintolerans, utan först kontakta läkare som med ett enkelt blodprov kan se om man är glutenintolerant. Om man ställer om dieten på egen hand kan det vara svårare att senare ställa diagnos.

    – Men vad gäller risken för att utveckla autoimmuna sjukdomar, som typ 1 diabetes, är den viktigaste kostfaktorn nog vad barn äter när de är under ett år, då tarmen och immunförsvaret ännu inte är färdigutvecklat.

    Risk vara född på sommaren
    Men det finns också fler misstänkta miljöfaktorer än kosten som tros orsaka autoimmuna sjukdomar. Emma Adlercreutz har också gjort en genomgång av det medicinska födelseregistret som innefattar alla barn födda i Sverige mellan 1987 och 1993, sammanlagt 768 395 personer. Hon fann att risken att utveckla dubbeldiagnosen diabetes typ 1 och glutenintolerans var större hos barn som var födda med kejsarsnitt, födda på sommaren, var kvinna och född av en svenskfödd mamma.

    Nu återstår att förklara vad det är som gör att de här faktorerna ökar risken för sjukdomarna. Man vet i dag att barn som föds med kejsarsnitt får ett annan slags tarmflora än de som föds vaginalt. Vilket kan vara en förklaring till att kejsarsnitt är en riskfaktor.

    Barn som föds på sommaren är ett halvt år gamla på vintern när virus och influensasäsongen kommer. Forskare har sett ett samband mellan virusinfektioner och utvecklande av autoimmuna sjukdomar och människor är som mest känsliga när de är under ett år.

    – Vi vet att det finns ett samband mellan vad som händer i tarmen och i resten av kroppen. Tarmfloran spelar mycket stor roll både vid utvecklandet av ett normalt immunförsvar och för risken att utveckla autoimmuna sjukdomar, säger Emma Adlercreutz.

    • Hej!!
      Här rasslar det fram studier. Tack Karolina! Det här var väl en utmärkt sammanställning. Ralf Paus (mfl) upptäckter om immunprivilegiet och Amos Gilhars (mfl) musmodell med möss som har mänskligt hudimplantat har lett vidare till nya trådar att nysta i. CD 4 och
      CD 8-Tceller är de celler som är involverade vid immunprivilegiets raserande, alternativt enbart CD8 ibland. Det är inte helt klart att genetisk känslighet är nödvändig för att immunprivilegiet kan bli utsatt för attacker som det inte förmår att hantera. Det nämner man här och det har jag sett tidigare. Generna kan dock troligen vara involverade för vissa personer och Angela Christiano mfl sammanställer vilka gener som är vanliga i samband med AA. Triggers som kan vara ansvariga för att T-cellerna attackerar omnämns i stort sett inte, annat än infektioner tror jag att jag läste på ett ställe. Det verkar vara ffa själva mekanismen rent cellulärt när väl sjukdomen brutit ut som man prioriterar för att så snart som möjligt kunna skaka fram läkemedel som fungerar på långt sikt. Förhoppningsvis utan större biverkningar.
      Det är vi ju förstås tacksamma för!
      //Berit

  10. Hej,
    Jag fick Universalis när jag var gravid. Tappade allt på 3 veckor! Någon som har varit med om något liknande? Finns det några träffar eller liknande i GBGs-området? Hade varit välbehövligt att träffa folk som förstår vad man går igenom.
    Mvh Mia

    • Hej Mia,
      Första gången jag hör någon i min situation . Jag drabbades också av alopecia när jag var gravid och efter några veckor var allt mitt hår borta. Jag bodde i Gbg när jag var gravid men flyttade. Vad synd! Tyvärr är jag helt hårlös idag ca 4 1/2 år efter.
      Maja

      • Hej Maja!
        Tack för ditt svar, jag har inte heller hittat någon i min situation, än. Jag har iofs bara haft det i 6 mån. Jag fick en klump i magen när jag läste ditt svar, blir så ledsen för din skull och rädd för min egen skull också. Jag är fortfarande i total förnekelse och hoppas att allt kommer bli bra. När ger man upp hoppet liksom… Synd att du inte bor kvar i gbg!
        Hälsningar Mia

        • Hej Mia,
          Ledsen att jag inte svarat. Har inte varit inne igen förrän nu idag. Jag förstår precis hur du tänker när mitt svar gör dej rädd. Jag har svårt att uttrycka helt hur jag känner. Har inte accepterar detta på något sätt men på ngt sätt lärt mej leva med det. Tror att jag ändrats som person och blivit lite mer osäker, rädd och ledsen där inne. Jag känner att jag mår bäst att inte prata om detta med omgivningen. Min familj vet om och så men jag skäms lite tror jag och vill inte att ngn ska tycka synd om mej. Vill liksom inte bli påmind. Men nånstans vill jag skriks rakt ut ibland. Och tycker ibland ändå att de kan visa mer förståelse. För någonstans måste de förstå att detta påverkar mitt humör, sinnesstämning etc…
          Jag hoppas nu på att man snart ska utveckla läkemedel utan stora biverkningar
          Maja

          • Hej Maja!
            Ingen fara, jag kollar inte heller så ofta här. Jag känner verkligen igen mig i allt du skriver!! Vi får hoppas på mediciner inom en snar framtid. Jag träffade en forskare för några veckor sedan, hon ”lovade” att det kommer! Vi får väl se :(( Stor kram till dig, jag vet precis hur dåligt man mår!!

  11. Hej!
    Jag har haft alopecia areata sen 2012 då min son föddes, då var det mkt stress kring många olika saker. Kanske bidrog stress till att det bröt ut, eller så är det en tillfällighet? Hur som, ca 10 mån sen tappade jag allt. Jag har några få ögonfransar kvar och hår i armhålorna(jo då, tack så mycket..) Nu är jag gravid igen, v30, och har känt att jag har fått bebisstubb i nacken. Det är nästan genomskinligt, jag var väldigt mörk förut, o väldigt glest. Är det någon som känner igen det? Återväxt, graviditet eller bara fjuss fjun som aldrig kommer bli riktigt hår? Vill ju hoppas, men har blivit besviken tidigare när jag trott att det var på väg tillbaka. Har även varit glutenfri sen oktober, har hört att det kan hjälpa men inte sett några riktiga resultat av det?

    Jag skulle gärna komma i kontakt med någon att ventilera lite med, lite mer än i ett forum. Känns som att ingen utomstående kan förstå vad som försiggår i huvet på oss hårlösa. Har sökt efter hjälp typ kurator el dyl men verkar svårfunnet i Dalarna. Så vill du skriva en rad, skicka gärna till .
    Blev lite långt, men finns ju många saker att fundera på 🙂

    • Hej! Jag är mamma till en dotter som haft två skov av areata. Båda skoven har kommit i samband med svårhanterade/stressiga perioder . Jag är absolut inte expert på detta, men som barnmorska vet jag att immunförsvaret försvagas något under graviditeten, för att kroppen inte ska stöta bort barnet, så visst skulle det kunna göra att immunförsvaret släpper taget om hårsäckarna, på lång eller kort sikt. Glutenfritt har ju flera positiva erfarenheter av, men det finns vad jag förstår inga studier som styrker detta. Om du inte äter D-vitamin så kan det vara klokt, många gravida har brist och d-vitamin har en del i att reglera immunförsvret. Önskar dig stort lycka till med din nya familj!/Karolina

      Karolina Nilsson
    • Hej Hanna,
      Som jag skrev ovan tappade jag allt hår när jag var gravid. Jag upplevde enorm psykisk stress åren innan.
      Mvh
      Maja

      • När navelsträngen slutat pulsera klipps den och därefter slängs sträng och moderkaka när denna också kommit ut, så överblivet blod i strängen kan väl inte vara oetiskt. För inte så länge sedan såldes moderkakor från sjukhus till kosmetikbranchen och detta vore väl betydligt bättre!!! /Karolina

        Karolina nilsson
  12. Hej!

    Jag fick min diagnos alopecia areata för 4 och ett halvt år sen. Sedan dess har jag haft skov i princip varje år i maj/juni då jag haft ett par fläckar där håret sen börjat växa tillbaka efter ungefär 3 månader. Jag har behandlat med Dermovat. Denna sommar har jag drabbats hårdare och har just nu 10 fläckar i varierande storlek. Några verkar ha börjat få återväxt så just nu är jag hoppfull.
    Jag har varit i kontakt med VC för att få remiss till Hudkliniken för att kunna få intyg för att kunna skaffa ersättande hår om jag känner att jag behöver det framöver. Vill inte behöva harva i detta med intyg om det skulle visa sig bli ännu värre då jag tror väntan skulle bli olidlig. Bättre att få det i god tid. Jag har även fått remiss till KBT-terapi då jag får mycket ångest och oro då skoven kommer. Någon som känner till någon bra KBT-mottagning i Malmö som har erfarenhet av patienter med Alopecia?
    Jag skulle även vilja veta om det finns fler av oss här i Malmö som är intresserade av att ses, umgås och prata om våra erfarenheter, vårt hopp och kunna stötta varandra när det är som värst. Jag känner ingen som har samma diagnos och tror det skulle vara värdefullt. Vad jag förstått så har jag inte hittat några stödgrupper för oss med Alopecia i Malmö.

    Hälsningar Malin

    • Hej! Jag gjorde misstaget att vänta för länge med att få rekvisition på hårersättning, då jag hoppades in i det sista att håret skulle växa ut istället. Det blev väldigt tungt att försöka få det ordnat när jag satt med panik en dag och inte hade nå hår alls. Så det tycker jag verkligen låter klokt att ordna ifall du kommer behöva det, men jag håller tummarna att du slipper!!

    • Hej ! Jag bor i Lund och träffas gärna. Det är svårt när ingen riktigt förstår ..
      Mvh Alice

      • Hej igen!
        Usch så hemskt för dig. Superjobbigt… qPå vissa av alla mina fläckar verkar det komma lite fjun nu efter ca 3 mån. Men jag hittar hela tiden nya småfläckar och tappar fortfarande mycket här så ännu är skovet inte över. Skönt att håret kommer så smått. Det ger mig hopp.
        Jag har fått besked från hudkliniken att de har lång kö och inte kan hålla vårdgarantin som är 3 mån väntan. Men jag har valt att avvakta.
        Ja, jag hoppas oxå att jag slipper peruk så länge som möjligt eller alltid. Flyttar benan och har håret alltid uppsatt så jag kontrollera hur håret ligger. Utsläppt funkar inte. För tunnt och synliga fläckar. Sminkar över hårbotten med brun ögonskugga där det lyser igenom. Ett himla trixande varje morgon…
        Har berättat för min chef och vi har justerat mina arbetsuppgifter så att stressen ska minska för att undvika eventuella skov. Ingen aning om det hjälper men att slippa för mycket stress måste ju vara bra i vilket fall som helst…

        Ni som vill ha kontakt med mig i Malmötrakten så vi kan stötta varandra, mejla mig på hotmejlen. Före snabel@ är min adress qatesha.

        /Malin

  13. Kliar i hårbotten,nån mer?

    Hej! Jag är en tjej på 32 som fick diagnosen alopeci areata i januari efter upptäckt en femkronorsfläck och nu har jag tappat nästan halva håret på bakhuvudet på vä sida. Plus nu har jag upptäckt en ny fläck på hö också. Det känns fruktansvärt jobbigt och jag känner mig fruktansvärt obekväm med mkt tankar. Har inte börjat använda peruk men tycker det känns lite som en stel hjälm när man testat och så är man rädd att den ska åka av. Ni som är vana. Behöver man känna sig osäker? jag vill inte gå med bart huvud så måste snart våga börja. Nu till min första fråga i rubriken. Det kliar väldigt mkt i hårbotten där jag tappat hår.Tänkte att det är för att det kanske skulle växa ut men det verkar inte vara det. Innan jag upptäckte min fläck så kliade det också på just det stället men tänkte det var vintertorr hud. Sen kom fläcken. Det kliar ingen annanstans i hårbotten, bara på fläcken. Nån mer som upplevt/upplever det? Är ju rädd att förstöra hårsäckar när man river i skalpen 🙁 tips på nåt som lindrar?
    Mvh Anna

    • Hej Anna!
      Jag fick också en fläck på hö sida och sen på vänster och det kliade precis som du beskriver på mig med. Jag hade även en fläck mitt på huvudet och fick tips att borsta 70 -100 tag morgon och kväll med svinhårsborte på fläcken för att stimulera hårsäckarna och och efter 3 månader började håret växa och har nu blivit 1 dm långt. Peruk har jag inte vågat börja använda av samma anledning som du. Tänk om nån råkar fastna i den vid en kram så den åker av eller om det blåser mkt ute. Men jag fick tips på detta forum av hairtalk extensions som jag provade och blev så nöjd och känner mig som innan sjukdomen bröt ut. (är 42 och har haft den i 1,5 år) ett fåtal salonger får göra dessa och de är skonsamma och kan flyttas lätt om man vill. Kan rekomenderas om man inte är redo för peruk. Detta är ju bara min upplevelse av denna trista sjukdom och mitt sätt att stå ut i väntan på botemedel.

      Mvh Ulrika

      • Hej Ulrika! Tack för ditt svar! 🙂

        Skönt att veta att man inte är ensam! Borsta på fläcken kanske kan vara nåt men huden är så öm där på fläcken.
        Hairtalk lät intressant! Bor du i sthlm? isf nån salong du rekommenderar? hur länge satt det bra?
        Mvh Anna

        • Hej, de sitter bra på mig i 6-7 veckor sen behöver de sättas om då det egna håret växer. Jag bor i Göteborg men jag gick in på Hairtalks hemsida och där hittade jag en salong i gbg som gör det och det finns garanterat i sthlm med☺.

    • Hej Anna,

      Jag hade precis samma tankar som du angående peruk.
      När jag köpte min första så hade jag tejp i nacken och en klämma i mitt egna hår i fram. Men mitt egna hår kändes mest i vägen så jag rakade av det och fäster nu peruken med 3 tejpbitar, 2 fram och 1 bak. Den sitter som berget. Åkte båt för någon vecka sen, stod fram i båten där det blåste för fullt och var inte nervös en sekund. Efter att jag haft peruken i någon vecka så slutade den även kännas som en hjälm 😉 Jag valde direkt bort syntetperuker, för de kändes inte äkta för mig. Jag har 2 stycken äkta peruker. Visst de kostar mer, men med bidrag från landstinget och försäkringskassan så är det värt för att må bra till vardags 🙂

      Lycka till!

      • Hej Karolin!

        Tack för ditt svar o tips med tejp! Skönt att höra att du till slut också blev bekväm med det.
        Ja,det är verkligen ingen billig historia detta 🙁 som blivande student har man ju definitivt inte pengar i överflöd. Har sett tidigare folk nämna försäkringskassan. Vad kan man få för bidrag därifrån? och vad ska man säga till dom?

        • Bidrag från försäkringskassan. Gå in på försäkringskassan hemsida sök på handikappsbidrag. Där kan du läsa hur du ansöker om bidraget för dina merkostnader.

  14. Hej! Jag är 25 år och fick reda på flr 5 årsedan att jag har alopeci areata. Men jag kan ganska lite om det här hur det går till när man går över till nösta stadie om det händer? Har alltid haft jätte tjockt hår och nu är hela mitt hår kanske 1/3 av vad jag haft innan, tappat det sista halvåret jätte mycket men har inte upptäckt några fläckar direkt. Kan det te sig så när det är en ”övergång”? Jag har haft turen att det vuxit ut igen tidigare när jag haft mina fläckar och en omgång tappade jag nöstan allt i bakhuvudet. Skulle vara jätte glad om någon varit med om liknande, känns väldigt jobbigt när det är så tunt och tappar hur mycket som helst. Senaste veckorna e det ca 3-500 hårstrån om dagen, tagit prover och det är inga brister av nåt slag eller nånting som kan förklara det på annat vis, har också tappat på ögonfransar och lite här och där men alltid vuxit ut igen men kanske inte lika tjockt. Könner bara flr att det e som små tofsar det håret som
    Är
    Längre om man kanske snart ska raka håret man har oh skaffa en peruk mvh jessica

    • Hej Jessica,

      Jag är 27 år och fick diagnosen Areata för 5 år sen. Har också alltid haft långt tjockt hår så det har inte synts, tappade en femkrona som sen växte ut sen kom nästa och växte ut och så höll det på. För 1,5 år sen började jag bara tappa utan att det kom tillbaka i samma takt. Jag döljde det med uppsatt hår på olika sätt länge. Tills min bror fick en chock när han såg mig och utbrast hur mycket jag tappat. Då sökte jag hjälp för att skaffa peruk. Hade kvar mitt egna hår under i en månad, sen kändes det mest ivägen. Nu har jag rakat av det hår jag hade kvar och då såg jag verkligen hur lite jag egentligen hade kvar. Nu kan jag tydligt följa om det rakade håret växer ut mer eller i mindre omfattning. Än så länge har jag lite hår kvar på huvudet som växer men har även börjat tappa håret på armar, ben och nedre ögonfransarna på ena ögat. Jag vet inte var det ska sluta, men att skaffa peruk har lugnat mig på så många plan. Nu är det en bonus om håret skulle komma tillbaka.

      Lycka till!

  15. Hej!
    Jag fick min första fläck när jag var 13 år, idag är jag 30 år och har alltid haft några kala fläckar. Dock kommer håret ut rätt snabbt, känns det igen? Min egentliga fråga är om alopecian kickat igång ännu mer under graviditet/ amning för någon? Är det vanligt? Just nu känns det som jag bara kammar och kammar…
    Tack för svar,
    // Marie

    • Hej! Jag fick min diagnos Alopecia Areata under graviditeten. Stora hormonförändringar kan tydligen få igång det. Jag upptäckte två kala fläckar i vecka 25 och det började växa tillbaka lite hår redan efter 2-3 veckor. Det växer tillbaka, samtidigt som fläckarna blir lite större. Det här med att inte veta hur mycket man skall tappa gör mig tokig. Jag räknar typ alla strån jag tappar om dagen. Vilket inte heller är så bra för diagnosen.
      // Karro

  16. Jag är 23 år och fick min första fläck november 2014. Nu har den växt från att ha varit i samma storlek som en krona till mer än 10 gånger större idag plus att jag har tre andra fläckar på huvudet. Jag har aldrig riktigt varit nöjd med mitt utseende men mitt hår har jag alltid varit stolt över, nu håller det på att försvinna.

    Till alla er som rakat av allt hår, hur gjorde ni för att vänja er utan hår? Hur berättar jag för personen jag dejtar om min peruk? (om jag väljer att ha en) Mår dåligt över mitt hår men mår sämre när jag tänker på att det börjar bli dags att raka av allt. Är nyinflyttad skåning i Stockholm, känner inte många personer här och skulle uppskatta om någon i samma situation eller ålder kunde höra av sig!

    Hör gärna av er till

    Tacksam för stöd 🙂

    • Hej . Det är jobbigt att tappa sitt hår, men när jag väl bestämde mig och rakade av ”testarna” förändrades jag successivt, först gick jag inte ut utan sjal eller mössa nu idag när jag för andra gången fått raka huvudet känner jag mig tuff, snygg med attityd. Har bara mössa/sjal när jag fryser eller för att skydda mig för solen. Är som du fast tvärtom, flyttat från Stockholm till Skåne, det bästa jag gjort. Hoppas du hittar dig själv i alltihop. Som man säger lyckan sitter inte i håret.

    • Hej Irene,

      När jag väl kom till stadiet att raka av mig håret hade jag redan skaffat min första peruk. Jag tog jag med min sambo till netonnet och köpte en rakapparat. Sen körde jag bara på. Jag var så inställd på det så det kändes som en befrielse. Inget mer att kamma mitt egna hår för att dölja, nu va de borta. Har även köpt olika ”flintismössor” som jag kallar dem hos min frisör. En kepsmodell, sjalmodell och vanlig mössa. De har jag på mig när jag inte känner för att ha peruken. Jag har själv svårt för att gå utan någonting på huvudet.

      Nu har jag börjat se fördelarna att inte ha hår. Att träna utan det långa tjocka håret är hur skönt som helst. Det tar 2 minuter att duscha. Håret hänger alltid fixat på frigolithuvudet när jag vaknar på morgonen. Har till och med fått min sambo att gå med på att ja har ett eget perukrum hemma, som ett dressingroom där jag sitter vid en sminkbord och kammar, plattar, lockar perukerna. Men visst grät jag i början, massor. Men när jag väl kommit att acceptera att såhär är det, nu gör jag det bästa av det så blev allt så mycket lättare. Och när jag börjat ta lätt på det, så är det inte heller någon big deal för de som jag berättar för. Så när du väl känner dig bekväm med din situation kommer du inte ha några problem att berätta för din dejt om det heller. Min sambo har tom provat mina peruker, det är numera en kul grej.

      Lycka till!

    • Hej Irene,
      Jag kommer aldrig vänja mig vid att vara utan hår. Jag rakade bort mitt för jag insåg att allt kommer ramla av. Hade ett väldigt snabbt förlopp av Universalis. Stort trauma och chock än idag efter 6 mån.
      Mvh Mia

    • Hej Irene!
      Jag är 26 år och tappade mitt hår för snart 14 år sedan. Jag tappade det i femkronor först och sedan blev det värre. Idag har jag lite hår på huvudet men fortfarande mycket som är borta. Jag rakar mig och får hjälp av min sambo med detta eftersom jag använder peruk och då är det mest jobbigt att ha håret under. Det tar en stund att vänja sig vid att vara utan håret (när man inte har peruk) men det kommer… Du får gärna gå in och läsa på min blogg om mina erfarenheter och hur jag landade i sjukdomen. Länken finns här nere och maila eller kommentera gärna där om du undrar över mer saker 🙂
      Kram Karin

  17. Hej!

    Jag hittade mina fläckar, två stycken, för snart 6 veckor sedan. Dom är som många beskriver dom: som två 5-kronor. Jag bröt ihop efter lite för många timmar på google. Jag hade inte hört talas om sjukdommen tidigare och hoppades hela tiden på att det hade med graviditeten att göra. Tills jag gick till läkaren och han sa ”Alopecia Areata” direkt. Att jag var i vecka 25 hade ingenting alls med håravfallet att göra. Och jag kände mig så tom. Och ensam. Den ena fläcken växer och blir större. Men samtidigt finns där lite hår som växt tillbaka. Och den andra fläcken, mitt på huvudet, har ett litet fluff på närmare
    1 centimeter. Så det växer lite. Men oron över att flera fläckar skall hittas och allt hår skall falla av gör mig tokig. Jag kammar håret hela tiden, för att se hur många strån som lossnar. Jag är orolig över att bli mamma och hårlös samtidigt.

    Kändes bra att skriva av sig här, bland människor som förstår. Tack!
    / K

    • Hej Karro

      Läste ditt inlägg och reagerade direkt på läkarens kommentar att ditt håravfall inte kunde ha med graviditeten att göra. Tycker det var dumt av honom att utala sig så. Det kan han/hon inte veta (”vi” har inte fulla kunskaper än om vad som triggar alopecia). Möjligen att läkaren inte ville att du skulle börja känna dig illa till mods över graviditeten om han sagt att den DELVIS kunde vara orsaken till Alopecian; för att skydda ditt eget välbefinnande. Vilket jag självfallet hoppas du inte gör. Ditt barn är självfallet viktigare än allt hår i världen:) Grattis förresten till kommande barnet:)
      Jag har haft Alopecia i många år. Läst väldigt mycket sakkunskap, samt träffat och läst många fall om personer med olika typer av Alopecia; betydligt fler än vanliga hudläkare har (dvs hudläkare som inte är specialiserade inom just Alopecia – och de är inte alltför många i Sverige).
      Jag tillhör en av skräckexamplarerna av Alopeciadrabbade, men tänk på att de flesta som drabbas av några femkronors håravfall kommer få tillbaka sitt hår så småningom – i synnerlighet om Alopecian har uppkommit I ett ”dramatiskt” skeende I livet (vilket mycket väl kan inkludera graviditet).
      Så vad kan man göra när man upptäckt att man har det?
      Ät näringsrikt, motionera, och försök hålla ”nerverna” i schack, vilket är lättare att säga än att göra då stress är precis vad Alopecia drar med sig; det ihärdiga letandet efter nya fläckar, alla försök att dölja dem etc.
      Det finns olika behandlingar som är framgångsrika för vissa, men inte fungerar för andra. Vill man försöka med några/alla, ska man absolut göra det. Men tank på, så här när det nyligen brytit ut, att i de flesta fallen kommer det stanna vid en del kala fläckar, och ett/två år senare är allt tillbaka, och sedan blir Alopecia något som tillhörde det förflutna.

      Så igen, som sista ord i mitt lååånga utlägg. För alla er som precis har drabbats av kala fläckar eller handfulla hårtussar i handen när ni duschar: Ät näringsrikt, motionera, och som kidsen sager: va coolers:) Försök så gott ni kan åtminstone.

      • Hej Henrik!

        Och tack för ditt långa svar! :]
        Jag märkte tidigt att Alopecia var någonting man inte visste så mycket om här bland våra husläkare och barnmorskor (min barnmorska backade, fick en chock och sa ”herregud!” när jag visade henne min fläck). Men efter att ha googlat lite för mycket så förstår jag att graviditeten och hormonförändringar visst kan ha något med saken att göra. Och som du säger så tror jag mer på att man måste vara coolers och leva hälsosamt. Jag tror inte på den där kortisontuben jag fick och som skall användas i 4 månader. Nu ska jag bara försöka stressa ner, bli mamma och ta det som det kommer. Inte lätt alla dagar men jag är glad över Alopecia bara handlar om hår.

        Ta hand om dig!
        /K

    • Hej Karro,
      Jag blev hårlös 3 veckor innan jag blev mamma. Känner att det absolut hade med graviditeten att göra! Jag förstår din oro, det är fruktansvärt.
      Mvh Mia

      • Hej Mia!

        När jag har hamnat i brittiska och amerikanska forum så låter det lite mer vanligt det här med kala fläckar och graviditet. I Sverige känns det som att ingen vet någonting. Men ändå säger läkare saker som att graviditeten inte är orsaken och hit och dit.

        Jag försöker vara positiv och tänka på att jag faktiskt är frisk. Men det är svårt. Hur fort gick det för dig? Började det med fläckar eller rasade det bara av?

        / K

        • Hej Karro,
          Det är precis som du skriver, ingen vet någonting! Tyvärr är det ingen läkare jag har träffat hittils som bryr sig heller. Alla har sagt att det kan vara hormonellt… Det kommer säkert tillbaka…
          Jag blir faktiskt irriterad på alla som säger att man ska tänka positivt, förstår dom vilket trauma detta är?
          Jag fick en kal fläck uppe på huvudet på 1 cm, tre veckor senare var allt hår borta, det fullkomligt rasade av! Det är tydligen inte så vanligt att man drabbas såhär hårt, jag hoppas verkligen att det går bättre för dig!
          Hälsningar Mia